I fredags invigdes fyra nya ljudskyltar på Husarö som berättar om öns lotshistoria och jordgubbsodlingar.
– Vi kommer att marknadsföra slingan på hemsidan och i kommande broschyrer, säger Mathias Lindow, Österåkers kommunalråd (L) och ordförande i kultur- och fritidsnämnden.

Fyra nya skyltar finns nu uppsatta på ön och tre av dem har en tillhörande ljudfil man kan ladda ner via telefonen för att få höra historien om ön, inläst av skådespelare.

– Det finns qr-koder man kan läsa av för att få berättelserna till mobiltelefonen, säger Mathias Lindow som själv var med vid invigningen. Ljudfilerna finns även att lyssna på  kommunens hemsida.

Skyltarna sitter vid lotsmuseet, lotsberget, lotsens gamla jordbruksmark och vid bystugan

– Berättelserna handlar om lotsens sista tid runt förra sekelskiftet. Man får höra hur lotsen säger ’Det skulle verkligen behöva komma en lotsning nu, vi skulle behöva pengarna’ men även hur man går över till att odla jordgubbar som försörjning. Lotsfrun berättar också om hur hon fick ta hand om fisket och hela hemmet själv när mannen, lotsen var borta, och hennes rädsla för att behöva klara sig själv, säger Birgit Lindholm, kultursekreterare, Österåkers kommun, som också var med vid invigningen.

Skyltguiderna finansieras av Österåkers kommun i ett nära samarbete med Husaröborna.

– Projektet startade för två år sedan. Vi vill uppmärksamma våra riksintressen, ett av dem är Husarö.

Ljudguider finns sedan ett par år även på Sandhamn och Utö. De projekten har drivits av Stockholms läns museum.

I framtiden planerar Österåker även att få upp ljudskyltar på Ingmarsö.

Inlägget Historieslinga ska locka turister dök först upp på Tidningen Skärgården.

Det har varit en lyckad säsong för Nordsydlinjen. Antalet resenärer ökade med cirka 40 procent jämfört med i fjol, det bästa resultatet under de tre försöksår som nu är till ända.

Fram till och med i lördags hade 14 400 resenärer rest med Nordsydlinjendenna sommar, att jämföra med 8 700 för 2016. Då har antalet gångtimmar förvisso ökat, men med hänsyn taget till det landar det ändå på en ökning av passagerare med cirka 40 procent. Man bräcker även siffrorna för 2015, då drygt 12 000 reste under ännu fler gångtimmar.

– Det är riktigt bra siffror, det i särklass bästa av de här tre försöksåren, säger Gustav Hemming (C), skärgårdslandstingsråd och initiativtagare till linjen.

Vad tror du att uppsvinget har berott på?

– Dels tror jag att de nya båtarna har haft en effekt, att det har blivit en bättre reseupplevelse. Dessutom har jag uppfattat att det funnits en stor uppbackning för linjen bland aktörer ute på öarna som verkligen vill att det här ska bli en stor succé och därför marknadsfört linjen, vilket säkert har spelat roll.

Nu väntar en mer detaljerad utvärdering inför beslutet om linjen ska permanentas, och i så fall i vilket format.

– Det finns ett antal erfarenheter att ta med oss och det ska bli intressant att se det samlade underlaget. Till exempel om hur olika linjesträckningar fallit ut. Vi ska även via enkäter undersöka hur de som driver till exempel vandrarhem och värdshus runt om i skärgården har upplevt att resandet sett ut.

När i tiden ett beslut kan komma är ännu inte klart.

– Det finns ingen exakt deadline och blir nog inte omedelbart nu i september, men vi siktar på att få till en snabb utvärdering och ett snabbt beslut. Jag hoppas ju såklart att vi ska kunna landa i ett positivt beslut.

I så fall är linjen planerad att återkomma till sommarsäsongen 2018.

Även Miljöpartiet förordar att linjen får bli kvar.

– Det tar ofta några år innan en ny linje blivit etablerad och nu när vi ser att resenärerna upptäckt och uppskattar linjen vore det dumt att plocka bort den, säger Malin Karlsson (MP), trafikpolitisk talesperson i landstinget.

Kjell Jansson (M), är också i huvudsak positiv till linjen men menar att det finns mer att göra om man vill.

– Det optimala hade varit att koppla ihop södra Blidö med Husarö och satsat på att få fler bytesnoder. Man borde satsa på att koppla ihop skärgården först. All annan trafik jobbar för att hålla ihop och det skulle också bli billigare om linjen ingick i det befintliga systemet. Men det är ett positivt lyft att den börjat gå till Sandhamn den här säsongen.

Kostnaden för trafiken kommer uppskattningsvis landa på 5,6 MSEK för sommaren, men i den siffran är varken andra kostnader för till exempel marknadsundersökning eller intäkter för biljetter inlagda.

Inlägget Rekordår för Nordsydlinjen dök först upp på Tidningen Skärgården.

Ljusterö ligger i Österåkers kommun och är en av de största öarna i Stockholms skärgård. Ön är levande med ett aktivt föreningsliv och ett flertal företag av olika sort. När den reguljära bilfärjan startade 1955 började livet på ön att förändras.

Ljusterö är omgiven av ett flertal mindre öar som exempelvis Ingmarsö, Husarö, Siarö och Hummelmoraö. Ön är till stora delar täckt av skog men här och där öppnar landskapet upp sig bland annat tack vare ett aktivt lantbruk med djurhållning. Ljusterö har en gedigen historia som är väl dokumenterad och här finns några av skärgårdens äldsta byar. Namnet Ljusterö syns i historiska handlingar redan år 1301 och syftar troligen på ljus eller ljuster.

Eva Söderlund är född och uppvuxen på Ljusterö och har sina rötter djupt rotade i öns mylla. Hon har arbetat som sjuksköterska i 40 år och tjänstgör för närvarande på intensivvårdsavdelningen på Norrtälje sjukhus. På 1970-talet vikarierade Eva ibland för sin mor som arbetade som distriktssköterska på Ljusterö. Eva fick tidigt uppleva sjukvården på nära håll, inte minst med tanke på att familjen bodde i en liten lägenhet inhyst i samma hus som vårdcentralen. Evas pappa, Erik Söderlund, var född och uppvuxen på Ljusterö med släktled på ön sedan flera generationer.

– Pappa var mycket aktiv och engagerad på många olika sätt. 1949 kom mamma Margaret Dahlgren/Söderlund hit från Göteborg och de gifte sig 1952, säger Eva Söderlund.

På distriktssköterskemottagningen fick Eva möta alla sorters Ljusteröbor och fick en bred bild av livet på ön.

– På den tiden var sjukvården i skärgården lika med distriktssköterskan. Behövde man hjälp gick man till distriktssköterskan om det så var för högt blodtryck, alkoholproblem, sociala bekymmer, eller ont i magen.

Distriktssköterskemottagningen och vårdcentral finns fortfarande kvar, men har flyttat till Mellansjö, granne med gamla ålderdomshemmet och kyrkskolan. En doktor från Åkersberga kommer en gång i veckan.

Eva gick i skola på Ljusterö. Det var två årskullar i samma klassrum och högstadiet fanns i Åkersberga. 1985 kom högstadiet till Ljusterö. Då blev det även dagis och förskola och då började också en hel del barnfamiljer flytta ut. Idag har Ljusterö skola förskola och ettan till nian, vilket är en stor tillgång och en viktig del av Ljusterös framtid, menar Eva. 

– I slutet på 1960-talet hade Ljusterö ungefär 800 permanentboende, en befolkning som till dags dato utökats till cirka 1700. På sommaren har ön och öar runtomkring cirka 30 000 fritidsboende.

Ljusterö har ett starkt föreningsliv. Här finns bland annat Ljusterö hembygdsförening, Bygdegårdsföreningen, Ådorna, Idrottsföreningen, skytteförening och en företagarförening. 

– På 1960-talet kände man igen alla som gick till affären och som klev på färjan. Man kände igen alla bilar och visste vem som köpt en ny bil, men riktigt så är det inte längre. 

En stor förändring på Ljusterö är att nästan alla bönder har försvunnit från ön. Tidigare fanns minst en bonde i varje by. Förr arbetade många hemma på gården eller i skogen eller på sjön och landskapet var kanske mer levande även mitt på dagen året runt. Förr handlade folk hemma på Ljusterö. Det fanns 11 affärer, en affär i nästan varje by, som vanligen drevs av man och hustru.

Var tog dina klasskamrater vägen när skolan var slut? 

– Ungefär hälften av deras föräldrar var bönder. De gick vidare i sina fäders fotspår och levde kvar på Ljusterö. Nu finns det bara en bonde kvar, Thomas Brottman. Han gör en fantastisk insats som håller landskapet öppet och levande. Det är jätteviktigt att allt inte växer igen eller blir tomtmark, säger Eva.

Idag har Ljusterö en stor mängd företagare som driver olika typer av verksamheter, bland annat varvsverksamhet och snickeri. Ljusterö skola med sina cirka 100 elever är öns största arbetsgivare. Många kan också tack vare internet och bredband arbeta helt eller delvis hemifrån. 

– När skolan startade på 1980-talet var det dubbelt så många elever.

I slutet på 1940-talet kom elen byvis till Ljusterö.  Längst ut i nordost på Östra Lagnö kom elen sist.

Sedan 11 november 1955 finns en reguljär trafikverksfärja mellan Småskärsudden på Ljusterö och Östanå på fastlandet. Den nya färjan, som även hade ett flertal föregångare i mindre skala, förändrade livet på ön. Före bilfärjan var det Waxholmsbåt som gällde. Den första bilfärjan tog 15 bilar och gick till Tranvik. Nu tar dagens bilfärja 60 bilar och går ungefär var 20:e minut. Det har diskuterats om man ska bygga en bro, men den frågeställningen ligger för närvarande på is.

– Jag tror att bilfärjan är en grundläggande förutsättning för ett rikt företagande och liv på Ljusterö. Det skulle nog inte bo så många människor på Ljusterö idag om det inte fanns en bilfärja.

Ljusterös många fritidshus och fritidsboende är en viktig förutsättning för liv och förtagandet på ön.

Vad är det fina med Ljusterö?

– Här är lugnt, fridfullt, vackert och vi trivs. Ljusterö har en bra levnadsmiljö, men det är också nära till Stockholm och Arlanda. Jag har bott i Stockholm i 30 år, men tycker det är jätteskönt att komma hem igen till skogen, djuren, fåglarna och blommorna. 

Äldre som lever ensamma blir sedda i vardagen, exempelvis i affären. Ensamheten på Ljusterö är kanske inte så svår tack vare att många känner varandra. Det är också lättare att knacka på och gå hem till någon om man behöver hjälp, tror Eva.

– Det sociala nätverket på Ljusterö är ganska okomplicerat. En ensam person på Ljusterö blir nog mindre ensam än i Stockholm.

Ljusterö hembygdsförening är aktiv på många olika sätt och skapar bland annat olika utställningar i bygdegården enligt vissa teman.

– Vi vill hålla utställningar och vårda och bevara vårt kulturarv till kommande generationer.

Hur ser det ut på Ljusterö om 50 år?

– När jag slutade skolan i Åkersberga 1969 så sade jag att när jag blir gammal kommer Ljusterö att vara en förort till Åkersberga och det tror jag på. Ljusterö lever och kommer att fortsätta växa mer.

En av de viktigaste förutsättningarna för livet på Ljusterö är en väl fungerande skola, menar Eva.

– En bra skola måste kunna förmå eleverna att våga utvecklas till det man innerst inne vill. Där tycker jag att vi ligger lite efter. Det är ofta det sociala arvet som gäller. Jag blir också lite irriterad när kommunen bara visar att de gått på plus i sin budget. Då finns ju pengar kvar att använda till skolan, säger Eva Söderlund.     

Inlägget Stor ö med ambitioner dök först upp på Tidningen Skärgården.

Samarbetsformer med kommunen och hur ö-anställda ska komma till jobbet på vintern. Det var några av frågorna som diskuterades på ett möte om vintersjötrafiken på Ingmarsö i förra veckan.

Mötet som organiserades av Waxholmsbolaget och Skärgårdens intresseföreningars kontaktorganisation (SIKO) var välbesökt. Ett 80-tal personer från olika öar hade tagit sig till Lurkan för att diskutera vintertrafiken enligt linje 12 (Åsättra – Ingmarsö – Svartsö – Husarö – Finnhamn – Möja).

Österåkers kommun var representerad av väg- och trafikchef Anna Anderman och från WÅAB/trafikförvaltningen kom Åsa Tivelius och Marc Weimann.

– Det var väldigt positivt att de kom ut, det uppskattades mycket. Trafiken är skärgårdens blodomlopp, utan den fungerar inget annat, sa Elisabet Wennlund, ordförande i Ingmarsö byalag efter mötet.

En problematik som diskuterades handlar om att turerna trafikeras med svävare vid isläggning, vilket riktar sig enbart till passagerare med ö-kort, det vill säga fastboende. Detta får till följd att de som arbetar ute på öarna, till exempel inom hemtjänsten eller på vinteröppna konferensanläggningar, men inte själva bor där har svårt att ta sig till jobbet under dessa perioder. Något som direkt motverkar ambitionerna om en levande skärgård året runt, menar många.

Trafikförvaltningen bekräftar nu att detta ska åtgärdas. De som har fast anställning och berörs av svävartrafiken på tidtabell 12 kan kontakta Sjötrafiksektionen på trafikförvaltningen, som då utfärdar ett tillstånd som tillsammans med giltig biljett ska kunna användas för resan.

En annan fråga som dryftades var dialogen mellan kommunen och trafikförvaltningen. I dagsläget används Trafikantföreningen som remissinstans i bland annat upphandlingar, något som Trafikgruppen i Österåker (TÖS) är kritisk till.

– Jag retar mig oerhört på att de enbart vänder sig till en medlemsförening, som inte företräder alla skärgårdsbor. De håller sina möten inne i Stockholm på kvällstid och då är det inte många faktiska öbor som kan vara med. Jag tycker att sådant här måste gå via våra folkvalda, kommunerna måste vara med, säger Stefan Ljungberg, kontaktperson för TÖS.

TÖS har under lång tid kartlagt behoven och bland annat tagit fram en egen modell för hur sjötrafiken borde organiseras – den så kallade “Ringarna på vattnet”. Förslaget, som innebär ett ökat fokus på transporter mellan replipunkter, är något som Österåkers kommun till fullo ställt sig bakom. Hittills har det dock upplevts som svårt att få gehör hos trafikförvaltningen. Efter att ha presenterat förslaget för bland annat trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons i fjol blev det därefter tyst.

– Vi fick ingen respons, vare sig på telefon eller mail.

Nu är Stefan Ljungberg positiv till de steg som ändå togs i och med förra veckans möte.

– Det är en oerhörd framgång att de kommer ut till ett sådant här möte. Det känns som att dialogen har öppnats igen. Får vi bara sitta vid ett bord tillsammans och prata så kan vi säkert lära mycket av varandra.

Foto: Britt Fogelström

Inlägget Svävartrafik nu även för anställda dök först upp på Tidningen Skärgården.

På de flesta öar fungerar paketutdelningen bra men det finns undantag. Postnord skickar inga paket till Husarö lanthandel under vintern. Försändelserna måste istället hämtas i Vaxholm vilket tar handlaren Henrik Österman en hel arbetsdag.

En rapport från länsstyrelsen visar att de flesta öbor är nöjda med utdelningen som sker med Postnord. Desto sämre fungerar utdelningen som sköts av andra aktörer. På Husarö lanthandel har man däremot ett helt motsatt problem.

– Alla andra distributörer kan köra ut paket till oss, men inte Postnord. De säger att det beror på att det inte går några båtar ut i skärgården på vintern och att man i så fall skulle behöva använda taxibåt. Man vill ju bara be dem att googla “skärgårdsgods”. Allt med Postnord hamnar i Vaxholm, säger Henrik Österman.

Enligt honom har det alltid varit problem med att få leveranser med Postnord ut till ön. Därför försöker Henrik i den mån det går att få sina leveranser genom andra distributörer.

– Men det är inte alltid att det går. Vissa leverantörer har bara avtal med Postnord, säger Henrik Österman.

Om leveransen över huvud taget kommer fram hamnar den hos ett ombud på landsidan, oftast i Vaxholm.

– Det tar mig nästan en hel arbetsdag för att hämta ut ett paket. Om jag ska åka med Waxholmsbolaget hinner jag inte ens fram innan ombudet har stängt för dagen, säger Henrik Österman.

Detta gör att lanthandelns utbud begränsas vilket i det längre perspektivet drabbar honom som skärgårgårdsföretagare.

– Kan vi inte erbjuda kunderna produkterna de vill ha åker de någon annanstans och handlar, säger han.

Janne Olsson, chef på Postnords lokalkontor i Österåker, förbryllas över uppgifterna.

– Det här låter konstigt och är ingenting jag känner igen. Jag har heller inte hört att det här ska ha varit något problem som pågått under lång tid.

Han säger att Postnord dagligen kör ut paket till skärgården.

– Vi levererar paket direkt till Waxholmsbåtarna för vidare transport ut i skärgården. Och skulle det vara så att paket levereras till ombud får mottagaren alltid en avisering om detta. Då kan mottagaren lätt boka om frakten så att den levereras till rätt adress utan extra kostnad. Det är en del av lantbrevbärarservicen som boende och företagare på till exempel Husarö har rätt till.

Tidningen har nu satt Husarö lanthandel och Postnord i kontakt med varandra för att reda ut eventuella oklarheter. 

Inlägget Strul med Postnord på Husarö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Försöket med utökad paketservice i skärgården har lett till en rejäl försämring för många öbor. Ibland tvingas Husaröborna hämta sina paket i Vaxholm och andra gånger på Ljusterö, Möja, eller i Åkersberga. Samtidigt fungerar de nya rutinerna utmärkt för andra skärgårdsbor.

I somras infördes på försök ett nytt sätt att dela ut paket i skärgården. Vilket bland annat inneburit att försändelser nu levereras till Coop på Möja och Ica på Utö. Förändringen har gjort att boende på öarna sluppit åka in till fastlandet för att hämta leveranser. Tacksamt för boende på Utö och Möja, men för andra öar har servicen istället försämrats. När Laisa Lindquist på Ingmarsö beställde delar till en fyrhjuling via DHL fick hon besked om att delarna skulle hämtas på Möja.

– Tidigare har vi fått det till Tempo på Ljusterö och eftersom Ingmarsö hör till Österåkers kommun är det naturliga att någon åker åt det hållet. Men Möja är absolut helt fel håll, vi åker aldrig  dit, säger hon.

Att åka till Möja tog fem och en halv timme fram och tillbaka för Laisa. Ingmarsö är inte den enda ön som drabbats av problemet. Även på Husarö händer det numera att öborna får åka till Möja för att hämta paket.

– Det är katastrofalt. Våra paket hamnar i Vaxholm, på Ljusterö, Möja eller i Åkersberga. Det kan bli lite var som helst. Jag vet flera som fått paket till Möja. Vintertid har vi ingen förbindelse alls dit, säger Hugo Duhs som bor på Husarö.

Tomas Norberg, utvecklingsledare på länsstyrelsen, är en av dem som står bakom försöket.

– Jag vet att det varit problem, men det är därför vi har försöksverksamhet, för att se hur det fungerar. SIKO har tagit på sig att ta emot klagomål och nu vill vi avvakta för att få ännu mer input.

Försöket kommer att pågå fram till sommaren för att man ska kunna utvärdera hur det fungerar under alla säsonger. Tanken är att både Ingmarsö och Husarö i förlängningen ska få egna ombud. Även om det varit problem på öarna runt Möja, så har det fungerat betydligt bättre på Utö.

– För vår del har det fungerat så jäkla bra. Jag ger det fem av fem i betyg, säger Rickard Pettersson på Ica Utö.

Inlägget Snurrigt när ny paketrutin testas dök först upp på Tidningen Skärgården.

KRÖNIKA. Året kunde knappast ha inletts mer dramatiskt än det gjorde. På nyårdagens kväll drog stormen Alfrida in över landet och orsakade ödeläggelse i sin framfart. Stormen uppges bland annat vara den värsta som drabbat Finland någonsin. Hårdast drabbade områden i Sverige blev Uppland, Stockholm och Gotland, särskilt kusten och öarna i Roslagen har blivit ordentligt tilltufsade och tusentals människor är fortfarande, en vecka efter stormen, utan ström. 

Det handlar om elstolpar som brutits av, träd som fallit över ledningar, nätstationer som krossats, utslagna mobilmaster, trygghetslarm som inte fungerar, utkylda hem, hus och båtar som demolerats… När Vattenfall under måndagen höll presskonferens om situationen var det tydligt att det kan komma att ta tid innan alla har strömmen åter. På vissa ställen kommer det inte ens att gå att reparera elnäten, utan de måste byggas upp igen från grunden. 

När katastrofen kommer brukar även bristerna komma i dagen, denna gång inget undantag. Det finns rapporter om ruttna elstolpar som brutits av på mitten. På vissa håll har elverk temporärt satts in, på andra håll händer inget alls. På Husarö har folk förgäves försökt felanmäla strömavbrotten. Eon menar dock att öborna fått allt om bakfoten, ön har visst ström, oavsett om det lyser i lamporna eller inte.

Men det finns också exempel på hur samarbeten har fungerat väl. I veckans nummer har vi samlat en del av alla händelser  och berättelser som rör stormens framfart i skärgården. 

Alfrida är en utan tvekan en kraftig storm, i sociala medier har jag sett rapporter om byvindar på över 38 meter per sekund! En ovanligt kraftig storm för januari, men ändå inget rekord i Sverige. 2005 uppmättes exempelvis byvindar på över 42 meter per sekund på Hanö. 

Lite äldre och minnesgoda människor pratar även om en kraftig storm på hösten 1969. Enligt SMHI  drabbade den värsta stormen någonsin i Sverige under november månad Örskär det året. Medelvinden uppgavs som mest vara 36 meter per sekund. Men att det tidigare förekommit värre stormar är förstås en klen tröst för dem som fortfarande saknar vatten och värme i stugan. 

Oavsett hur elbolaget tidigare skött sina åtaganden kring underhåll, så kommer jag framöver inte bara vilja läsa rubriker om höjda elavgifter, utan även artiklar om att bolagen nu tar det som hänt på allvar och börjar jobba förebyggande inför kommande stormar. Det är inte rimligt att kust och öar ständigt ska hamna på undantag när det gäller infrastruktur som alla betalar för och alla därför bör kunna ta del av.

Inlägget Dramatisk start på nytt år dök först upp på Tidningen Skärgården.

Den värsta stormen på ett halvsekel. Så beskrivs ovädret Alfrida, som efter nyårshelgen drabbade Stockholms skärgård med full kraft och lämnade en enorm förödelse efter sig. Men mitt i krisen växte medmänskligheten och många öbor ställde upp för varandra i det svåra läget.

Jan von Schewen och hans familj var i sitt hus på Håtö när Alfrida slog till. Ett träd rasade över huset och rakt in i badrummet. Jan fick en gren på sig men kom mirakulöst undan oskadd. Huset i övrigt klarade sig också bra men båtarna, som stod uppställda på tomten, gick det sämre för. En fallande gran krossade däck och vindrutor på en familjens större båtar. 

– Det här är det värsta jag varit med om. Vi fick ström tillbaka ganska snabbt men alla elledningar ligger på marken och det är en himla massa träd. Jag är ändå väldigt nöjd. Försäkringsbolaget har varit schysst och jag har haft tur i oturen. Det hade kunnat gå mycket värre, säger Jan von Schewen.

Husarö stod utan el från natten till onsdagen fram till fredagseftermiddagen. Husaröborna kunde under de mörka dygnen varken duscha, laga mat eller gå på toaletten. Ett tjugotal hus hade fått träd över sig och de strömlösa masterna innebar även att öborna i stora områden förlorade mobiltäckningen. Brandvärnschefen Hugo Duhs, en av ett trettiotal bofasta på ön, är besviken över hur elleverantören Eon har skött sig i krisläget.

– Vi fick hela tiden fel information från Eon. De hade bara kollat kraftledningsgatan fram till Husarö, där de såg att det var ström, men ut till själva ön har det varit strömlöst. När folk har ringt och felanmält har Eon påstått att det bara är tre strömlösa fastigheter fast det egentligen var hela ön. När vi till slut fick prata med de operativa cheferna på Eon började det äntligen hända saker, säger Hugo Duhs, som tror att hans öppna brev till Eon,  som fick stor spridning på sociala medier, kan ha påskyndat ärendet.

Öarna i Norrtälje skärgård hör till de hårdast drabbade av Alfridas framfart. På Blidö ligger nedfallna tallar och granar som plockepinn över hela ön. Träden har blockerat vägar, krossat hus, och slitit av elledningar. Flera har fått sina fastigheter och båtar demolerade och man saknade både el och vatten under en veckas tid. I skrivande stund är ännu några hushåll strömlösa och den lokala ICA-butiken har under hela perioden hållits stängd.

Många oroliga fritidshusägare reste efter stormens framfart ut till öarna för att se till sina lantställen och vid färjeläget i Furusund var kön lika lång som vid midsommar.  En av dem var Anette Holm, fritidsboende i Stämmarsund på Blidö.

– Jag har fått slänga all mat i kyl och frysar. Två av mina ungträd har brutits av, men det är ju inget att tala om. Det finns de som drabbats mycket värre, säger hon.

Anette berättar att flera av hennes grannar haft änglavakt då träd fallit ner bara en hårsmån från deras hus. Mitt i all bedrövelse är hon ändå glad över hur solidariska Blidöborna varit mot varandra.

– Många har drabbats hårt på ön, men det uppstår en samhörighet och vi hjälps åt, – enskilda personer, grannar och lokala företag. Man blir rädd om varandra på ett sätt som verkligen berör, säger hon.

Via sociala medier erbjöd öborna såväl vänner som främlingar hjälp med allt från sovplats till vatten åt hästar och skjuts in till stan. Man erbjuder att åka förbi och titta till varandras fritidshus eller om en mormor är okej. På Blidö har den lokala brandstationen öppnats för alla som behöver värma sig, ladda mobilen, duscha eller ta en fika. Många har också engagerat sig i röjningsarbetet på öarna. På grannön Söderöra, där ett tusental träd blåst omkull, är Fredrik Nordblom är en av dem som har hjälpt till efter förödelsen.

– Dagen därpå slöt vi samman, både en del bofasta och en del sommargäster, delade upp oss och började arbetet med att frilägga vägarna på ön. Elen var ju också borta så vi kände att det var viktigt att få vägarna farbara för kommande arbeten och för att folk skulle kunna ta sig fram till husen, säger han.

På Blidö har Blidöbygdens Skärgårdsservice åkt runt och tittat till äldre öbor som saknar hemtjänst och inte har kunnat ta sig ut för att söka hjälp. Tack vare en lokal Facebookgrupp har de kommit i kontakt med människor som lånat ut gasoltuber och elverk som de sedan kunnat hämta upp och köra ut till behövande. Som en uppskattning för deras insatser har Anette Holm startat en insamling på Facebook. Pengar, som enligt företagets grundare Desirée Rijns Tjälldén kommer att användas till framtida, förebyggande insatser.

– Vi har fått in drygt 4 700 kronor och bestämt att starta en krisfond så att pengarna kan växa utifall någonting liknande skulle ske igen, säger Desirée Rijns Tjälldén.

Inlägget Alfrida skövlade norra skärgården – se bilderna dök först upp på Tidningen Skärgården.

Hittills har svävartrafiken vid isläggning på linje 12 enbart varit tillgänglig för permanentboende öbor och fast anställda på öarna. Nu i vinter öppnas dock möjligheten upp även för andra att få sväva ut i skärgården. 

I fjol utökades svävartrafiken på linje 12 mellan Åsättra och Ingmarsö/Husarö till att inkludera även de som är anställda ute på öarna. I tillägg till de fastboende som tidigare varit de enda som fått nyttja trafiken. Nu utökas möjligheten ytterligare. Under vintern 2019 erbjuds på försök svävartrafiken för alla resenärer, med vissa restriktioner. De tidigare kraven på ö-kort eller annat tillstånd tas därmed bort. 

– Att öppna upp svävartrafiken även för icke-bofasta kan bidra till att fylla platser ombord på svävarna som tidigare har varit tomma. Dessutom är det en förändring som gör trafiken bättre anpassat till det regelverk som finns enligt lagen om kollektivtrafik och som vi har att förhålla oss till i vårt arbete, säger Elin Lindström som är presskommunikatör på regionens trafikförvaltning.

 – Svävare är en särskild sorts trafik som vi kör i områden där det av framkomlighetsskäl är svårt att resa på andra sätt under vintern. Därför är den inte exempelvis lika tillgänglig som vår ordinarie båttrafik, men den är nödvändig för att komma fram i vissa områden, fortsätter hon. 

Svävarna har dock en kraftig platsbegränsning jämfört med båttrafiken. Därför kommer öbor och anställda även fortsättningsvis ha prioritet, och övriga får åka med i mån av plats. Alla turer måste dessutom beställas i förväg. För att möta det högre trycket på trafiken som detta försök kan innebära sätter Waxholmsbolaget in extraturer på trafiken.

– Eftersom man behöver förbeställa turen får resenären alltid veta i förväg om det finns plats ombord eller inte. Trafiken är dessutom något utökad för att göra det bättre för de bosatta på öarna, säger Elin Lindström. 

Skärgårdslandstingsråd Gustav Hemming (C), menar att det handlar om att låta en skattefinansierad service som idag inte använder sin kapacitet fullt ut ge folk ännu bättre möjlighet att ta sig ut i skärgården.

– Det ligger i linje med hur vi vill jobba, på samma sätt som försöket med SL-korten. Trafiken som ändå går ska användas så mycket som möjligt. Sedan ska man komma ihåg att svävartrafiken är speciell, den är kostsam och har hög miljöpåverkan. Det är dessutom de fastboendes livlina, så de kommer alltid ha första prioritet. 

En som är positiv till försöket är Stefan Ljungberg på Ingmarsö, som är drivande i Trafikgruppen i Österåker (TÖS). Han har länge påtalat behovet av att låta svävartrafiken vara tillgänglig för fler. I synnerhet för det ökande antalet deltidsboende i området.

– De har jättestor betydelse för vår försörjning här ute, större än turismen. De är basen för hela samhället. När vi fick helgtrafiken hit ut från Åsättra blev det ett stort lyft, och många har kommit ut hit betydligt mer efter det. Visst går det att åka ut via Boda även på vinterhalvåret, men de flesta har sina bostäder på den norra sidan av stan och för dem är det mycket bättre att få åka via Åsättra.

Fakta/Svävartrafiken på linje 12

• Under vintern 2019 erbjuds svävartrafiken för samtliga resenärer

• Tidigare krav på ö-kort eller annat tillstånd tas på försök bort

• Samtlig trafik måste förbokas på 070-211 13 81 senast 19.00 kvällen innan resdag

• Där kapaciteten inte räcker till äger trafikutövaren rätt att prioritera resenärer med ö-kort

• Resorna kostar som en vanlig Waxholmstaxa

• Större grupper kan inte beställa turer med svävarna

Källa: Waxholmsbolaget

Inlägget Svävartrafiken öppnas för fler dök först upp på Tidningen Skärgården.

Indiepopbandet Wheelsin släppte förra veckan sitt debutalbum ”white hill Session” på Spotify. Videon till låten ”Go” är delvis inspelad på Husarö, där bandmedlemmen Henrik Baudou Fjelkmans familj varit fritidsboende ända sedan 1958.

Det har gått fort för bandet Wheelsin. För bara några veckor sedan bestämde Henrik Baudou Fjelkman och Patrik Blomqvist att de själva skulle ge ut sitt första studioalbum ”white hill session” på Spotify samt spela in en musikvideo till första singeln. Albumet är utgivet under duons nya skivbolagslabel Wheels Inc Produktion och innehåller nio låtar som Henrik Baudou Fjelkman beskriver som 90-talsdoftande indiepop.

– Vi gör korta treminuterslåtar med slagkraftiga bra melodier, coola hookar som snabbt tar lyssnaren till refrängen, säger han.

Henrik Baudou Fjelkman och Patrik Blomqvist har tillsammans spelat i olika bandkonstellationer, turnerat och utgivit musik sedan 1992. Wheelsin är en spinoff på deras tidigare band Flying Green och Wheels. 

Att man valde just Husarö som inspelningsplats för musikvideon ”Go” har sin naturliga förklaring; redan i slutet på 50-talet bosatte sig Henrik Baudou Fjelkmans föräldrar på ön, där pappa Assar Fjelkman, som var präst, kom att driva konfirmationsläger i den nedlagda skolan på Husarö. Sedan dess har lägren varje sommar förgyllt många ungdomars liv. Under årens lopp har över 3 000 ungdomar konfirmerats ute på Husarö, som idag drivs av Henriks bror Magnus.

Henrik har därför under hela sitt liv varit fritidsboende på Husarö med sina fem syskon. Tillsammans med sin fru Helene köpte han en tomt och byggde 2013 en egen fastighet på södra sidan av ön.

Varje sommar arrangerar Henrik den populära allsången vid bland annat Husarö lanthandel med bandet Sven-Ivarz tillsammans med sin svåger Yngve. Namnet Sven-Ivarz är en hyllning till Husarös stora profil, båt- och bryggbyggaren Sven-Ivar Öhman.

Musikvideon till Go spelades in med vanlig mobilkamera alldeles nyligen i ett vintrigt Husarö.

– Jag känner starkt för Husarö, och jag tänkte att det kunde vara kul med lite annorlunda Husaröbilder i ett vinterlandskap, säger Henrik Baudou Fjelkman. 

Efter att ”white hill session” släppts på Spotify har albumet streamats över 4 000 gånger och videon visats 500 gånger bara under det första dygnen och de positiva omdömena rasade in.

Många blev också väldigt överraskade över albumets snabba tillkomst.

– Inte ens min familj hade någon aning om att vi har jobbat på albumet. De vet ju att jag ständigt håller på med musik och sådär, men ”spela in en skiva, när har du gjort det? Det har du inte sagt något om”, skrattar Henrik Baudou Fjelkman.

Musikvideon finns tillgänglig på Youtube: https://youtu.be/7NZeolzOyR4

Albumet i sin helhet finns att lyssna till på Spotify.

Inlägget Ny musikvideo visar upp Husarö i vacker vinterskrud dök först upp på Tidningen Skärgården.

En boende på Husarö tycker att sopåtervinningen är undermålig. Enligt Österåkers kommun är det producenterna som ska stå för återvinningen men för att sopor inte ska slängas hur som helst har Österåkers kommun ändå sett till att hålla med glas- och tidningsåtervinning och en återvinningsfärja.

En fritidsboende på Husarö är kritisk till hur återvinningen fungerar på ön. Hon tycker att det borde finnas möjligheter att återvinna mer än glas och tidningar. Tidningsåtervinningen har dessutom varit överfull under sommaren. 

Hon tycker även att återvinningsfärjan som har hämtat upp annat återvinningsmaterial har kommit för tidigt och för sent på säsongen. Dessutom anser kvinnan att det borde finnas möjlighet att sortera kartonger, plast och metall.

– Återvinningen av förpackningsmaterial i skärgården ligger inte under Roslagsvattens (kommunens)ansvar. Det är producenternas ansvar men eftersom inga producenter ville ta ansvaret i skärgården tillhandahåller vi ändå någon form av service. Anledningen till att vi har tagit på oss det är att människor började slänga osorterade sopor hej vilt, säger Charlotte Periasamy, kommunikationschef på Österåkers kommun och fortsätter:

– Ute på Husarö och på andra öar i skärgården har vi haft ett pilotprojekt där vi mäter av hur mycket som slängs med hjälp av sensorer, som mäter fyllnadsgraden. För att säkerställa att vi tömmer i tid och för att förbättra servicen på öarna. Vi har noterat att det har varit överfullt. Men coronapandemin har inneburit förändringar när det gäller avfallsmängden som är svåra att beräkna. Det är en enorm beteende förändring som har haft påverkan på sophanteringen. Människor som brukar komma ut i juni kanske kom ut redan i april.  

– Vi kommer att förbättra sophanteringen men det tar tid. Just nu pågår upphandlingar och tiderna för kommer att ändras till nästa år, säger hon.

Inlägget Brister i sopsorteringen på Husarö dök först upp på Tidningen Skärgården.